Depression

Tjo hå ja ja....

Som ni ser är jag mästare på att frekvent skriva i min blogg...
eller inte...

Har legat hemma nu i två dar.
På grund av, trötthet och depression... Det blir så ibland, speciellt på hösten och vintern, när allt dör; träden står nakna efter att bladen trillat, gräset blir gult och fult, kallt, blött, kladdigt, lerigt... Visst är det så att det kan vara visuellt vackert på hösten, med alla fina starka färger, så som rött, gult, orange; världen står i brand... det håller jag med om... det får gärna vara höst. bara jag slipper vara med om den.

I bland undrar jag varför man drabbas av depressioner. Jag menar, det är ju inte så att man vill drabbas av dem. Speciellt inte jag, känner mig så svag och dålig då, och jag hatar att vara svag! Hela mitt liv har gått ut på att vara en psykiskt stark person, som alla kan lita på som alla kan komma med sina problem till. Det som gör det jobbigt, för min del, när jag blir deprimerad är egentligen inte själva depressionen (okey, där ljög jag lite. Den spelar en stor roll, men det vägrar jag erkänna i mitt huvud), utan det som jag tycker är jobbigast är: att jag inte orkar hjälpa alla andra runt om kring mig.
jag ser hur de mår, att de behöver hjälp med något, att de behöver prata med någon om något, men jag orkar inte bry mig.
Då känner jag mig dålig, alltså verkligen dålig.

Sedan så finns det ju lite andra saker runtomkring som gör att jag inte mår så bra...
Till exempel att jag fick Adde att må riktigt, riktigt dåligt... kommer ta ett tag innan jag kan förlåta mig själv för det.
Samt två saker till, som jag dock inte kommer ta upp här, inte än i alla fall.

Ska försöka ta mig in till Café Deed lite i dag, innan jag ska ta mig till musikallinjen, måste nämligen sätta mig ned med Mårten gås och göra projekt arbete


Tjosan så länge!!!